En kompis till mig, som började tävla distans under 2014 har en blogg där hon har lagt ut en tävling. Hon gör sjukt snygga pannband så jag har självklart bestämt mig för att vara med. Till och börja med tycker jag ni ska kolla in hennes blogg och sjukt snygga pannband här: http://eeckisdonna.blogg.se/ och sen tycker jag givetvis att ni ska vara med i tävlingen!

När jag gick upp idag för att åka upp till stallet så började jag med att ladda upp för en iskall förmiddag utomhus, för det har varit svinkalt i flera dagar. Efter att ha dragit på mig dubbelt underställ, dubbla sockor och så vidare kände jag mig nöjd och tänkte att nu kanske jag kan hålla värmen lite bättre än de andra dagarna. Väl nere ser jag på termometern at det är plusgrader ute, plusgrader! Viserligen var jag glad över det men jag hade ju varit så nogrann med att få på mig ordentlgit med kläder...

Kort och gott blev jag väldigt varm när jag mockade och grejade. Jag höll även värmen bra när jag var ute och red på Chimal. Kanske inte var så konstigt då Chimal idag fick både sadel och martingal, istället för ännu en skrittur blev det istället en kort joggingtur. Och nog var han pigg alltid. Jag hade att göra och Chimal var svettig efter våran korta runda. Båda varma och glada i varje fall!

Känner mig nöjd med att jag fick en bild idag, Chimal stog inte stilla en sekund när jag försökte ta en bild på vägen hem. Han dansade över vägen och småreste sig tills jag lär honom skritta iväg igen.

Jag är en väldigt frusen person, vilket inte är kul under denna tid på året. Jag fick en kommentar ifrån Melina med flera bra tips för att hålla värmen under ridturerna:

För att fötterna inte ska frysa sönder helt och hållet, finns nog bara en lösning. Minst 2 storlekar för stora skor så man får plats med en extra sula och riktigt tjocka sockar och lite luft. Och sen absolut inte ha bomullsstrumpor, bomull kyler. Helst bör man ha flera lager ullsockar och fortfarande ha plats kvar i skorna. Annars blir det lika kallt om fötterna ändå. Luften i skon hjälper till att isolera mot kylan.
Och lägga pengar på ett riktigt bra underställ (gärna i merinoull) och ett par soft -eller corkshell ridbyxor. Och om det behövs komplettera med en ridkjol.

Jag använder mig av nästan allt det där men det finns något jag ogärna använder. Det är de riktigt tjocka kläderna så som ridkjol eller termobyxor. Det kanske verkar underligt då jag är en frusen människa men jag avskyr att använda mig utan de tjockaste ytterplaggen och använder dem endast när det är absolut nödvändigt. Varför? Jag har alltid tyckt ila om det då jag känner mig osmidig och klupig i kläderna. Det började när jag red min ponny Pysen och den inställningen blev bara värre när jag fick Chimal. Att ha tjocka termobyxor som kunde hindra rörelser, om så bara ytterst lite var inte på tal under de första åren jag hade honom. Nej, jag frös. Anledningen var för att jag var tvungen att vara smidig, kunna hoppa av när, var och hur som helst från honom. Mitt i en resning om det var så. Det hände många gånger att jag var tvungen att göra det och sedan dess har jag fått avsmak för de tjockare vinterkläderna.

Självklart använder jag dem ibland idag, men det är inte ofta och det beror på vad jag ska göra när jag rider. Ska jag hålla tempo i ridningen rider jag aldrig med tjocka kläder, då fryster jag tills jag får upp värmen av mig själv i ridningen. Men ska jag endast skritta, ja då åker termobyxorna på ibland. Men som det är nu, när jag rider så pass mycket barbacka undviker jag att ha mer på benen än underställ och ridbyxor, jag vill inte känna mig som en michelingubbe när jag rider utan sadel, nej, så smidig det går tack. Ja det innebär att jag fryser i onödan ibland men jag antar att det blivit en vana som jag än så länge inte ändrat på...

På båda bilderna är det flera minusgrader ute, men jag har envist ridbyxor på mig. Bilden på mig och Rezy är under en intervalträning och den andra är mamma på Rezy och jag på Chimal påväg för att intervallträna. Man ser ganska bra på mamma att det är riktigt kallt ute men, ja, jag har betydligt mindre kläder på mig.

Jag får väl göra som så många andra och sumera år 2014 lite. Eftersom jag inte gör så där sjukt mycket med Chimal längre utanför gården så blir det helt enkelt en liten sumering av några få små höjdpunkter av mitt 2014!

En höjdpunkt var så klart spontan trippen till Camilla i Gävle mitt under hektiskt tentaplugg i mars. Kanske inte framstår som ett av de smartaste besluten men det var en rolig helg och tentan blev godkänd åndå!

Som den boknörd jag är kom det en till höjdpunkt i mars, jag fick efter flera års läsande läsa sista boken i The Southern Vampire Stories serien, 15:e boken för att vara exakt. (ignorera rättsregler boken)

En utav höjdpunkterna var självklart att återigen vara tillbaks på tävlingsbanorna, och inte med vem som helst utan med Chimal. Även om vi inte blev godkända så var det en sjukt härlig känsla.

Att Sandra kom till Närke (som vanligt) och spenderade två hela veckor här, det är inte många utöver familjen, och knappt dem jag kan spendera hela dagarna med i två veckor utan att bli trött på dem men med Sandra funkar det perfa!

  Självklart kommer även ridlägret i augusti med här:

Att äntligen vara tillbaks på universitetet med mina underbara vänner! För att bland annat spendera över 12 timmar i skolan och tentaplugga dagen innan salstentan med Irma!

Att vara med på träningstävling med Chimal i sällskap av mamma och Rezy.

Det närmsta vi kommit att tävla tillsammans, någonsin!

Att rida klubbmästerskapen med Chimal 

Sist men inte minst måste jag så klart ta med något jag sett fram emot under ett helt år, den sista The Hobbit filmen, som jag längtat efter den och den var allt och lite till jag kunnat tänka mig!

Det här är bara en del av några höjdpunkter under året. Vissa kanske kan ses som underliga, typ den om film... Tanken är att jag så snart som möjligt ska skriva ihop ett inlägg om vad jag ser fram emot för 2015 också!

Åkte upp till stallet till klockan 9 och drog omedelbart på mig termobyxor och varma kläder då det var svin kallt. Eller ja, minus 10, men det känndes riktigt kallt. På med kläderna i varje fall och sedan blev det mockning i en timme. Sen åkte termobyxorna av och byttes mot ett par lite tjockare ridbyxor med underställ under. Jag askyr nämligen att behöva rida i termobyxor, först och främst hatar jag hur klumpig man känner sig och för det andra är det "bara" minus 10, om jag måste ha på mig tjockaste vinterkläderna nu hur ska jag då överleva när det blir ännu kallare?!

Jag och Chimal fick en mysig men kall barbacka skrittur i sällskap av mamma på Charm och Bosses dotter Josefin på Rezy. Vi var ute i ungefär 45 minuter, Chimal var jätte pigg och skrittade gladeligen på först i ledet med effektiva steg. Han verkligen njöt av att få sällskap i skogen även om han blev besviken varje gång jag bromsade honom när han började små trava. Men trots varmare kläder än sist så frös jag ändå. Händerna var varma då jag hade mina favorit ridvantar för vintern på men fötterna och benen var kalla, hur ska jag kunna uthärda denna vinter? Kanske ska försöka investera i lite varmare underställ om det går. En sak är säker, även om den lilla snö som nu kommit gjort det lite ljusare så avskyr jag kylan!                                        

Idag är det inte varmt ute kan jag säga, -10 kanske inte låter så farligt med tanke på att det kommer bli kallare. Så tänkte i varje fall jag och nöjde mig med ett par långkalsonger under ridbyxorna och ett par halvvarma handskar, jag skulle ju ändå bara ut en sväng barbacka. Men tji fick jag för fy vad jag frös. Nästa gång blir det varmare kläder och framförallt ett par varmare vantar... Men det kalla vädret har i varje fall inneburit ett fint väder så Chimals och min barbacka skrittur blev riktigt fin. Med tyngderna på skrittade vi en runda på 45min, när allt var klart i stallet blev det raka vägen hem till en varm dusch!

Efter att jag varit i skolan idag, där jag och Irma fick riktigt mycket gjort och jag hämtat min bror hemma hos sig i Örebro, då han åkte med hem till Vretstorp (vi ska ju fira jul i morgon), så åkte jag upp till stallet. Eftersom Chimal var så fin i benen igår bestämmde jag mig för att rida honom idag, bara lite lätt i skritt. Istället för att skritta ut barabcka i skogen som vi gjort de senaste veckorna under hans lugna period så bestämmde jag mig för att rida på banan.

Det blev inget annat än skritt barbacka men istället för att lulla runt på stigar i skogen så kännde jag lite på honom. Han har inte gått ett dressyrpass på flera veckor men han är ändå fin. Vilan som han fått verkar ha gjort hans kropp gott, precis som jag hoppades. Han känns piggare, mjukare och villigare i arbetet. Han hade inga problem innan, men ibland får jag bara känniskar av att han potentiellt känner av att han är svagare i bakbenen på grund av spattförändringarna han haft och då brukar det passa bra med lite vila eller lugnare perioder. Det känns i varje fall toppen att det verkar ha gått som planerat då han känns fin. Vi skrittade på volt, gjorde halter, red skänkelvikningar, åttor och liknande. Inga svåra grejer men jag fick ändå en chans att känna ordentligt på honom. Och han känndes riktigt fin!

Ebba skickade två bilder till mig som hon tog när jag red som en del i hennes c-uppsats studie.

Inte den vackraste ridning jag gjort om jag säger så, men är hästen pigg och hoppar för ALLT ja då blir ridningen lite därefter ibland....