Äntligen har jag köpt pälsglansen jag skrev att jag letade efter för ett tag sedan. De senaste gångerna jag varit på Hööks har den inte funnits och jag ville verkligen inte ha någon annan så jag har varit utan ett tag. Jag har inte provat just den här men hoppas verkligen den kommer vara bra då jag hört bara positiva saker om den. Det och att det är samma märke på glansdropparna och torrshampoot jag använder till Chimal och de är bra. Så håll nu tummarna för att den är värd väntan!

Chimal har alltid varit svår att träna och rida på hemmaplan. När jag började rida honom kunde jag inte rida ut själv, inte för att jag inte fick stopp på honom eller liknande, nej, jag kom inte ens av gårdsplanen. Chimal stod alltid rakt upp på bakbenen när jag försökte rida av gårdsplanen, han vägrade gå någonstans. Hade jag sällskap och någon som red framför gick han. Men träna och rida ut själv måste man ju kunna göra för att rida distans. Öppenbarligen löste vi det eftersom jag näst intill alltid rider själv sen flera år tillbaka, har tävlat Chimal på internationell nivå och även ridit hela tävlingar själv. Jag började med att alltid ha med vår dåvarande hund Freja när jag red. Hon gick att ha lös var som helst för hon lyssnade kklockrent på röstkomandon, även när man satt till häst. Så med henne framför kunde jag rida ut i skogen på stigar med Chimal.

Första gången jag var ute och distanstränade med någon annan än mamma och Bosse, här kunde jag fortfarande inte komma av gårdsplanen om jag red själv men med sällskap gick det jätte bra.

Det var så jag började, så småning om kunde jag om jag gick med Chimal ett par hundra meter hemirån och sedan satt upp rida på en liten travbana som finns i skogen själv. Travbanan är en halvkolimeter och med ett fint packat sandlager. Perfekt för att rida på. När jag kunde börja rida till den och på den själv kunde jag börja rida så lånt som en mil själv. Vilket innebär 10 varv åt varje håll på travbanan, då blev det en mil. Det gjorde jag ungefär en gång i veckan under en periodm sjukt tråkigt men jag var så glad för att vi kommit så långt och både jag och Chimal fick bra mental träning av det. Så småningom kunde jag börja rida ut själv men fick hoppas av flera gånger under ridturerna. Så fort Chimal blev minsta lilla rädd eller orolig för något reste han sig, slängde sig och vände i en och samma rörelse. Att säga till honom och ving ahonom gick inte, han reste sig bara högre och högre.

Denna bilden är inför en träning för några år sedan, inför 2010 eller 2011 tror jag. Vid den här tiden hade jag tränat själv i flera år...

Det var i denna veva vi startade vår första tävling, jag startade utan att veta om jag kunde få sällskap eller inte, vilket inenbar att jag kunde få gå en väldig massa i värsta fall. Men under de fem milen behövde jag endst hoppa av två gånger vid två gårdar, trots att jag red helt själv bitvis. Chimal skötte sig klocrent och efter det gick det bättre och bättre hemma med. Nu för tiden, 9 år senare när Chimal blir rädd och gör sina resningar, kastar sig och vänder, ilekt är tters sällan så kan jag med lite övertalning få honom att gå, och jag är kvar uppsutten. Det händer att jag hoppar av, mestadels för att göra allt lite säkrare. Det var länge sedan, år sedan jag inte kunde få Chimal att gå förbi något. en oavsett hur bra han än sköter sig hemma är han alltid bättre på tävling. Varför? Bra fråga men det är han, han lyssnar bättre, han struntar i andra hästar. Inte ens när vi åkt med två hästar hemmifrån, där Chimal gärna håller sig nära de andra i skogen så bryr han sig inte när vi kommer till tävling. På träning hemma vill han inte gå ifrån den andra hästen, det går men krävs en del övertalande, på tävling tittar han knappt åt samma häst. Det är han och jag, vi är på tävling och på tävling gäller det. Det har alltid varit som att han inser att det är vi, vi är själva och vi gör det tillsammans. Vilket gjort att han sköter sig bättre på tävling. Men det skiljer sig så klart åt, jag har nämligen tävlat hästar som är precis tvärt om!

Chimals första 80km, andra året jag tävlade honom. Från vintern 2005/2006 då jag inte ens kom över gårdsplanen kunde jag våren 2007 rida Chimals första 80km helt ensam. Han skötte sig fenomenalt mycket bätttre än vad han gjorde hemma..

Ibland händer det vekligen mycket en dag när man är i stallet. Till och börja med måste jag få säga att jag är så tacksam för att det fina vädret och solen är tillbaks idag. Det har varit några dagar med tråkigt väder men idag var det sol, värme och torrt ute igen. Chimal och jag tog oss en längre skogstur i blandade gångarter idag i det fina vädret. Det var jätte härligt att få komma ut i skogen i det fina vädret och bara vara han och jag en stund.

Men innan jag kom ut i skogen på Chimal, strax efter att jag kommit upp i hagen för att mocka så pptäckte jag något som jag fortfarande är lite lagom arg över. En utav granngårdarnas shetlandsponny har varit utanför hagen ett par gånger den senaste tiden. Jag har inte brytt mig så speciellt mycket, då de öppenbarligen inte lyckas stängsla in hästen... Men droppen blev idag, när jag kom upp i hagen och såg att denna ponny hade gått in i våra hästars hage! Som tur var befann den sig i andra änden på hagen och våra hästar hade ännu inte sett den. Det blev kort sagt fart på mig, jag fångade in hästen och stallde snabbt in den i vårt stall. Då jag inte har något nummer till granngården och ingen annan var hemma fick den stå i stallet en stund. Anledningen till att jag inte bara gick bort till gården var för att jag var riktigt arg och för att de har några mindre trevliga hundar...

När Bosse kom hem typ 30 minuter senare ringde han och grannen kom och hämtade ponnyn, tror ni hon hade mockat efter den när jag kom ner till stallet och såg att hon hämtat den? Nej. Mockar man inte efter sin häst när den har gått in i granngårdens hästhage, till okända hästar och någon annan fått fånga den och tagit hand om den?! Jag förstår att hästar går ut ibland, det kan hända alla och det har självklart hänt oss också, men jag blir ganska irriterad när just denna häst varit ute ett par gånger redan. Öppenbarligen behöver de göra något åt det, och att den går in i vår hästhage, det är fan inte okej. Jag har ingen aning om ifall den kan ha några sjukdomar och vem vet vad som kan hända när det kommer in en främmande häst i hagen? Vad hade hänt om inte jag varit i stallet på förmiddagen, ingen annan var hemma, hur länge hade den fått gå där då? Nu får de faktist gör anågot åt det för ja gär inte okej med detta någonstans!

Gick in på Hööks häromdagen för att köpa pälsglans då Chimals är slut. Jag har tidigare använt mig utav Leovets, typ silkesdroppar när hans man är nytvättad då jag älskar att ha i det när han är blöt. Sen har jag som vanlig pälsglans använt mig utav Foxfire. Eftersom jag redan använder Leovets silkesdroppar och älskar dem tänkte jag att jag skulle testa deras pälsglans också.

Foxfire pälsglans                                         

      Leovets pälsglans

Men den flaskan var så klart slut när jag var inne... Istället för att köpa ett annat märke bestämmde jag mig för att vänta och kolla om den kommit in om några dagar, för jag vill verkligen ha just den pälsglansen, och jag är envis! Men jag kom hem med lite andra grejer istället, däribland en annan flaska från Leovet. Chimals torrshampoo är snart slut och jag har inte varit nöjd med det jag använd. Så nu blir det ett som är anpassat för skimmlar. Hoppas att det är bra, men det kan ni få veta här sen när jag har fått testa det lite. Chimal är en riktig skitgris så testas kommer det definitivt att göra. Förutom torrshampoot blev det även lite andra småsaker:

Det där med dopingklassade preparat, träning och tävling är en djungel av åsikter, förhållningssätt, rätt och fel. Vad och vem avgör vad som är vad i allt det här? Anledningen till det här inlägget kommer inte ifrån ridsportens sida utan från speedwayen men är fortfarande relevant för alla sporter. En av mina favorit speedwayförare har nämligen åkt dit för rattfylla, utanför banan, varken i tränings eller tävlingssammanhang, men ändå rattfylla. 

Det väckte tankar hos mig och jag har diskuterat det med pappa fram och tillbaka, det är alltid lättare att fördöma när någon man inte gillar, håller på eller känner hamnar/försätter sig i en sån här situation. Men när det kommer till sin egen favoritförare, ja då är det lite mer komplicerat. Det är fortfarande fel och jag avskyr att personen i fråga gör något så dumt, korkat eller hur man nu vill utrycka det, men han är ändå min favoritförare. I sommras testade en av Grand Prix förarna positivt för alkoholpåverkan någon timme innan start i en tävling där han planerat att köra. Hans straff blev klart för några vekcor sedan. Men hur blir följderna för den händelse som nu skett, inte i sammanhang med tävling utan här hemma i Sverige på en vanlig gata? Hur påverkas tävlandet av det inför den kommande säsongen? Påverkas det alls, hur kommer speedwayvärlden i form av lagledare osv. förhålla sig till det? Med tanke på att det är tredje gången denne person åker dit för rattfylla (senast 2007), vad blir följderna, OM det blir några?

Det får mig även att fundera på det här kring tävling med hästar. Då jag ofta är veterinärgrindsansvarig på min klubbs tävlingar och det har varit dopingkontroller de två senaste åren på tävlingar jag arbetat på vet jag att det alltid finns ett orosmment kring det för ryttare. De vet att de inte dopat hästen men tänk om? Och sen är det det där när det inte är tävling, är det okej att stoppa i hästen vad som helst under träningsperioder eftersom den inte ska tävla än på ett tag? Men tanken är ju ändå att den ska tävla. Själv har jag haft hästar som varit under behandling eller liknande för något under våren när hästen tävlar senare under säsongen. Du dopar inte hästen utan ger den en behandling som är nödvändig, som sedan gått ur systemet långt innan tävlingen genomförs. Men var dras gränsen till att doping är för nära inpå eller på något sätt kopplas ihop till att påverka träningen? Självklart finns det karenslistor som visar vad som är rätt och fel, men ändå. Hur ska man tänka själv. Är det okej att "dopa" sig själv som ryttare under träningsperioder för att ta sig igenom träningen? Vem tänker liksom på vad de stoppar i sig när de är förkylda och tränar/tävlar? Har själv varit i en situation där jag tävlade med feber och fick strunta i hostmedicinen och nässprayen av just dessa anledningar, för att inte få i mig något dopingklassat. Men tänker man på sånt som ryttare i vanliga fall?

Jag & Ceasar på Rönningeritten 2010. Jag red en CR med feber och superförkylning. Jag ser bra mycket piggare ut på bilden än vad jag var om jag säger så. 

Självklart tycker jag att speedwayföraren som startade dessa tankar hos mig har gjort fel och jag tycker inte att det bara ska borstas bort. Samtidigt vill jag inte att han blir avstängd och inte får köra och tävla. Hade jag tänkt likadant om jag inte träffat föraren och haft honom som favorit förare i flera år, om jag inte hade hållit på honom genom dåliga och bra perioder, om han bara var en bland alla andra. Eller om han var en utav de där förarna som jag inte tycker om, hade jag då tyckt att han skulle bli avstängd? Hur ska man tänka, vad är rätt, vad är fel och vem avgör det?!

Förarna på bilden har inte med texten att göra!

Det fina vårvädret gör att timmarna som jag spenderar i stallet har otroligt hög mysfaktor. Till och med mockningen av hagen blir trevlig och rogivande att göra. Nu när det är så pass torrt överallt går det så smidigt och lätt att göra mockningen. Sen är det alltid lika trevligt att komma upp till stallet och se att ridbanan torkar upp mer och mer. Idag gick det knappt att kalla den lerig längre, leran är liksom torr och inte hal. Den är väldigt fin att rida på just nu.

Ridningen i sig gick bra med Chimal, det var inget super pass direkt men bra och nödvändig träning med fokus på galoppen. Han var pigg men inte övertänd och det gick därför att lägga ordentligt med fokus på galoppen utan att han fick spel. Vi har tränat mycket fattningar, galopp på volt och förvänd galopp. Vi får försöka lägga lite mer fokus på det nu när ridbanan är bra nog att galoppera på och göra ordentligt arbete i galopp på. Efter ridningen fortsatte jag med lite små pyssel i solen innan jag åkte hem igen. Nu ska jag lägga fokus på skolarbetet.

Fina Chimal i vårsolen idag innan ridningen<3

Jag började dagen i stallet ganska tidigt då Chimal och Kungen stod inne inatt. Kungen är inte helt 100 och Chimal fick stå inne som sällskap. Det passade bra då han varit lite "svampig" på nedre delen av sin sena höger fram. Sama sena som haft en påbörjad senskada. Så jag red Chimal igår kväll och gjorde sen i ordning honom och lindade benen för en natt inne. När senan inte varit helt bra så blir den lite tjock fast han har lindade ben. Men i morse när jag kom upp till stallet för att ställa ut hästarna var han jätte torr och fin i benen. Det känndes bra och jag är som vanligt bara paranoid...

När hästarna fått komma ut så mockade jag först Chimals box och gjorde sen min staltjänst och lite mer grejer som skulle göras i stallet. Efter det fick Chimal komma in igen. Jag gjorde i ordning honom och red barbackadressyr på ridbanan. Det blev mycket övergångar idag och det gick helt fantastiskt bra. Det som är så skönt med att rida barbacka på Chimal är att det blir så tydligt om han bär sig ordentligt eller inte och idag var han jätte rund och fin hela tiden. Han var himelsk att sitta barbacka på.

I övergångarna mellan halt, skritt och trav var han rund och jobbade fnt samt lyssnade bra. Han var väldigt uppmärksam på mig och lyssnade på väldigt små hjälper. Varje gång jag bad honom om lite mer, alltså ville få lite mer tryck i steget så trampade han under sig ännu mer och la energin och powern precis där han ska. Även fattningarna till galopp var jätte fina. Vi skrittade lugnt och samlat och när jag bad om fattningen satte han sig på rumpan och rullade fint in i en skön och bärig galopp. Även avsaktningarna gick lugnt och bärigt till. Det är svårt att tro att det är samma häst som jag mindre än ett dygn innan knappt fick hej på i skogen då han hoppade och for, han var överallt och på bakbenen så fort jag ville stanna till lite. Powern är alltid där, vi ska bara få den att fokuseraas på rätt ställen! En tidig dag resulterade i att jag var hemma redan till 11, skönt!

Nu är det måndag, en ny vecka och dags att "ta tag i livet" igen. Jag har haft en skön ledighetshelg som varit välbehövlig så jag nu orkar ta tag i PM nummer två under denna delkurs och få ihop det. Lördagen vet ni sedan redan spenderades till att göra ytterst lite. Under gårdagen däremot hann jag med lite mer. Jag åkte upp till stallet till 9 och började dagen med min staltjänst, efter det så hade Bosse varit och hämtat en transport med hö som vi kastade in. När jag sedan tagit in Chimal för att rida kom det en tjej ridandes förbi gården med en lös häst i släptåg, hon frågade oss lite fint om hästen tillhörde oss, vilket den inte gjorde. Men med en hink med krafft så lyckades jag fånga in den och plocka in den i stallet.

Därefter började den lilla jakten på vem av alla dessa hästställen runt omkring som hästen tillhörde, vi var ganska säkra på att den tillhörde vår närmsta "hästgranne" då det var en travhäst men henne fick vi så klart inte tag i. Men hästen stog där så snällt i en av boxarna, drack från vattnet han fick och åt gladeligen av höet. Han brydde sig inte heller om att jag tog ut Chimal när han var färdig för att ridas. När jag kom tillbaks hade mamma och Bosse fortfarande inte fått tag i personen som vi trodde hästen tillhörde. Har inte pratat med mamma än idag men jag antar att hästen inte står kvar hos dem idag!

När jag var klar i stallet drog jag sedan vidare till ett ridhus utanför vretstorp där mamma hade flera lektioner under söndag eftermiddag och tittade på. Min kompis Erica som började tävla distans med sin ridtravare förra året rider för mamma så jag tittade på hennes lektion och passade även på att fota lite.

Blev nästan 30 bilder som Erica fick, hon har lagt upp några fler på sin blogg HÄR. Nnu är helgen slut och jag ska återgå till min vardag i form av ridning, träning, plugg och VNU. Hoppas alla får en bra vecka!