I morse var mamma och jag ute med hästrna relativt tidigt, i varje fall för att var söndag. Vid halv 9 red vi iväg på en timmes ridtur med Chimal och Rezy. Vädret var idag igen super fint, det var kallare än igår med fortfarande ett härligt ridväder. I veckan såg jag ju ett lodjur och idag såg vi lite andra vilda djur. Inte något jätte spännande direkt då det bara var en älgko med kalv men ändå vilda djur. Inte ens hästarna bryr sig om älgaran, de tittar bara lite nyfiket på dem.

Ibland är det skönt att ha hästen hemma hos min mamma, ganska ofta faktiskt, av flera anledningar. Men den här gången syftar jag på det faktum att mamma som arbetar som instruktör inom centrad ridning inte bara åker ut till  ridhus och anläggningar för att hålla i lektioner och kurser utan även undervisar hemma. Det innebär nämligen att nu när vintern kommit på riktigt, och det har kommit en massa snö är ridbanan vid stallet plogad och även går att lysa upp på kvällarna. Idag när jag kom hem ifrån min VNU och ett möte i Askersund var klockan faktiskt inte mer än halv 4, vilket innebar att jag var uppe i stallet till 4 och hann med att mocka i hagen innan det blev mörkt. Väldigt skönt att slippa pannlampan idag.

Men det han börja skymma innan jag tog in Chimal för att rida och när han var färdig så hade det hunnit bli mörkt. Men jag skulle ju rida på ridbanan så det var inte ett större problem. Till ridbanan är det nämligen två strålkastare som går att tända när det behövs. Mamma har alltid båda tända när hon håller i lektioner men jag har alltid bara en tänd. Jag tycker det blir så sjukt ljust om båda är tända. I varje fall var det väldigt mysigt att hoppa upp på Chimal i det kalla och mörka vintervädret när banan var nyplogat och perfekt för att rida på samt att jag under själva ridninngen slapp mörkret!

Det finns en positiv sak med all snö som fallit (tror det är runt 50cm nu) och det är att den är perfekt att galoppera i. Delvis är det sjukt kul, tycker både jag och Chimal, samtidigt är det ett bra träningspass. Det är en sjukt härlig känsla att släppa lös Chimals pigghet i pudersnön, det är verkligen skillnad i galoppen. Eftersom han inte har så långa ben får han liksom hoppa upp ur snön varje gång han tar ett nytt språng. Kort sagt ett ordentlgit och svettigt pass för Chimal som dessutom var grymt kul för båda oss. Han hade gått om energi och när det var dags att rida hemmåt och skritta av blev han inte jätte glad utan hade nog hellre fått fortsätta springa i snön. Om snön ligger kvar kan det kanske bli fler och längre såna här pass, både jag och Chimal uppskattar dem trots allt!

Jag har inte ridit dressyr på Chimal på flera veckor då underlaget inte varit tillräkligt bra enligt mig på vår ridbana. Men idag, när det kommit mer snö bestämmde jag mig för att testa om det fungerade att rida där. Vilket det gjorde. Och vilket pass sen! Chimal har alltså inte gått dressyr på flera veckor och han fick gå i snö så det var lite små tungt, jag räknade med att han skulle vara ganska jobbig och inte jätte med på noterna, men åh så fel jag hade, och jag hade inte ens på en martingal.

Jag började med att skritta igång honom, han brukar vara ganska seg i skritt, speciellt på ridbanan men han var pigg och klev gladeligen på. Allt vi gjorde försökte han sitt yttersta för och jobbade på jätte fint. När vi sedan övergick till trav var han lika fin, känslig och med mig där. Han ökade, kortade, saktade av och gjorde igångsättningar helt underbart bra. Även volt arbetet där han brukar bli lite obärig för han tycker det är jobbigt jobbade han verkligen jätte mycket i så ryggen var med hela tiden. När vi sedan övergick till galopp gick han ännu bättre. Allt satt helt perfekt, fattningar från skritt, avsaktningar, fattningar från trav, ökningar och ihopplockningar, galopp på volt var jobbigt men han försökte verkligen. Han kunde fatta och sakta av, fatta och sakta av om och om igen varv på varv utan at få spel och sluta lyssna som han brukar. Att säga att han var lättriden är helt fel ord men det var lätt att jobba med honom idag, både jag och Chimal får fortfarande jobba stenhårt för att det ska fungera men vi får jobba för rätt saker, för att de ska fungera bra inte för att han ska lyssna.

Varför han gick så bra efter flera veckor utan dresseyr kunde jag inte förstå för han brukar vara sämre på att lyssna då men jag kom på vad det möjligtvis kan vara. Det har antagligen inte med Chimal att göra utan mig. Jag har inte ridit dressyr sen jag började träna och idag satt jag starkt och stadigt precis där jag skulle och blev inte trött i kroppen av ridningen när jag fick jobba ordentligt. Antagligen har min träning redan gjort mig lite starkare så jag är stabilare och kan hålla ihop ridningen bättre när Chimal inte orkar själv, så det blir inte lika märkbart att han tycker det är tungt. Det är den enda förklaringen jag kan komma på.

För att summera lite kan jag säga att passet var det bästa på flera år om inte det bästa med den bästa känslan någonsin med Chimal, bara att hopaps att vi kan hittar hit igen!

Under natten och dagen idag har det kommit ännu mer snö... Inga mängder men mer. Dessvärre så ligger den fortfarande bara löst på isen så det är sjukt halt. Chimal fick vila idag då han fick komma ut igår, honom ska jag rida i morgon igen. Idag var det istället Kungens tur att få bli riden. Han älskar snö, verkligen älskar det. Så en sväng som normalt tar max en halvtimma att skritta med Kungen tog idag mellan 45 och 60 minuter. Det på grund av att han konstant taktade, inte ett enda skrittsteg tog han. Förutom det fick han emellanåt totalspel och försökte stick från ingetstans, han började dansa på tvären och vände sig till och med en gång och bara backade för att han blev så sur på mig. För att han inte fick springa för mig. Ibland är han billig och idag var han det, det är sjukt jobbigt att rida honom när han är sån här, speciellt när han är under igångsättning och han inte får göra något annat...

Förhoppningsvis så lugnar han sig snart igen när han inte blir lika överväldigad av den nykommna snön, annars kommer det bli en lång vinter...

Det var föresten full ansiktsmundering som gällde i vädret idag...

Då väglaget just nu kan sumeras upp med ett ord: Isgata, det ärverkligen is precis överallt, på vägen, på gräset, i hagarna, på ridbanan, precis överall så blev ridningen idag minst sagt lugn. Jag kom upp til stallet runt 10, lyclades på något vänster ta mig runt i hagen och mocka utan att sitta på arslet. Tack och lov för broddar till ridkängorna. Efter det blev det ett väldigt lugnt och kort dressytbarbacka pass på Chimal.

Att rida på isen lugnt gick jätte bra då Chimal är ordentlgit broddad men jag vågade inte ta några risker. Därför höll vi oss på spåret där isen var jämn och broddarna greppade suveränt. Vi ägnade oss inte ät något svängande som möjligtvis skulle kunna få Chimal att tappa greppet och jag red bara tills han blev lite för pigg. Så där så han potentiellt kan slarva lite med hur han sätter ner fötterna. Det gick bra, vi gjorde halter och tränade på dem, att svaret från Chimal fanns helt enkelt. Sen övergick till till övergångar mellan skritt och trav. Till slut blev det även lite övergångar mellan halt och trav. Då blev Chimal lite för pigg vilket innebar att jag skrittade av honom och nöjde mig för dagen. Morgondagen lär inte bli som jag tänkt emd Chimal då planen var att jobba med galoppen. Känns lite väl riskabelt om jag inte lyckas hitta något bra plats där det inte är en massa is, man kan i varje fall hoppas!

Bilden tog jag idag när jag kom upp till stallet....

När jag kom upp till stallet idag hade det börjar snöa ganska ordentligt, och ovanpå det så blåste det rejält. Planen var en timmes ridtur i skogen och den höll jag fast vid. Jag garderade Chimal med ländtäcke och reflexer så vi skulle synas, även om det inte var mörkt kan man inte var för försiktig när det bara yr snö överallt. Mig själv garderade jag med en högt uppdragen buff och praktiska men smidiga kläder.

Ridruren i sig blev riktigt lyckad när Chimal kommit över att det blåste så mycket snö. Han är verkligen inget fan av nederbörd och försökte vid flera tillfällen i början på ridturen vända hemmåt igen. Men så fort han fick börja trava var inte vädret någon fara längre, då sprang han gladeligen på. Det enda tråkiga var att han var på ett sånt där humör när han är rädd för allt. Han for kors och tvärs över den otrafikerade vägen, men han gjorde inga antydningar till att vilja sakta av eller vända, bara hoppa och for. Så fort ridvägen vi var på började svänga åt vad som är hemmåt så la han i en pigghetsväxel till och nöjde sig definitivt inte med trav längre. Chimal kan vägen bättre än mig tror jag, han vet precis var han behöver ta ett längre steg för att det under snön äe n liten bäck so han, när det är barmark måste kliva över. Han vet vilka kurvor som går att ta innerkurvan i och vilka som blir för snäva, där lägger han sig per automatik i ytterkurvan. Det är helt underbart med en häst som klarar av all sorters terräng när han har lite fart, allt jag behöver göra är att bromsa för han klarar nog vad som helst i galopp, när det kommer till terräng. Han snubblar aldrig och han har full kontroll, desto snabbare han får gå, ju bättre koll har han.

Det blev rätt och slätt en toppen ridtur. Det som var härligt med snöstormen var att det när jag gjorde i ordning Chimal och drog på mig klädern ajag skulle ha känndes det så bra. Jag fick en sån där härlig "minnes" känsla. Det känndes som för ett par år sedan när jag tränade inför den kommande tävlingssäsongen så här års. Det fanns inget som kunde hindra min plan, och jag planerat att rida, ja då gav jag mig ut oavsett väder. Som det ä nu behöver jag ju inte det även om jag ofta gör det. Men det känndes riktigt bra, härligt liksom. Hoppas på fler såna känslor oftare, de gör mina dagar så mycket bättre!