Jag vet inte varför men den här låten är av någon anledning min favorit låt med Bruce Springsteeen och the E-Street Band. Det är även min favorit någonsin. Det här klippet där Bruce Springsteen framför Thunder Road är ifrån en utav konserterna i Stockholm 2013, här framför de ett helt album från början till slut, mitt favorit album. Vi hade biljetter till denna konsert men åkte aldrig. Jag såg fram emot denna konsert sjukt mycket men när det närmade sig så ville jag inte åka och veckan innan så bestämmde vi oss för att ingen kände för att åka. Anledningen var att min farfars cancer blev mycket sämre under en tid innan konserten, och han dog bara några dagar innan så vi åkte aldrig.

Men nu var det inte det jag skulle skriva här utan om låten, varför den är min favorit låt kan jag inte svara på, jag älskar takten i den, både hur den är inspelad och hur han framför den live, den ger mig en känsla av sommar och välmående. Jag kan inte riktigt beskriva den men det är något hos den som bara får mig att må bra, hur mycket jag än lyssnar på den får jag aldrig nog. Det är den låt jag lyssnat på under längst tid, sedan innan 2008 när jag var på min försa Bruce Springsteen konsert och jag får aldrig nog av den! Den är helt enkelt underbart perfekt!

Bruce Springsteen & The E-Street Band - Thunder Road

Ska precis göra sista plugget för denna helg, har lite intervju transkiberingar att läsa igenom, yay..... Nej nu ska jag vara positiv jag har faktiskt haft en bra dag idag, fått det plugg jag skulle göra gjort, snart i varje fall. Jag hade en riktigt rolig ridtur på Chimal idag, vi har varit ute i skogen och haft lite fartlekar. Sjukt bra kondisträning för hästen och de tycker det är kul. Chimal tog verkligen i när han fick skjuta iväg i lite högre hastighet, kan ju erkänna att det inte är jätte lätt att plocka tillbaks honom i bland men det är bara kul. Mycket energi och positiv det är så jag vill ha Chimal, det innebär ibland huvud upp och försök till att sticka men det är de så värt!

Eftersom jag har flera bilder ligger på denna dator ifrån Young Rider (YR) -EM 2006 som jag aldrig får användning för tänkte jag faktiskt skriva ett inlägg om den tävlingen. Varför vi åkte dit, hur det var, vad jag lärde mig osv? Till och börja med var det första gången jag åkte utomlands på grund av distansridningen och det var sjukt inspirerande. 2006 var första året jag tävlade i distansridning, Chimal som typ blev min häst på en gång kom till oss ifrån dåvarande landslagsledaren för young riders Eva Borg från att ha varit på träning där. Därför hade jag från början en nära kontakt med henne, jag hade även hunnit vara på två young rider läger under tävlingssäsongen 2006.

Eftersom jag red mammas häst som redan gick 80km under säsongen klättrade jag snabbt i klasserna, det och de faktum att kvalreglerna inte var lika hårda som de är nu när det kommer till att tävla internationellt. Ebba Boberg (vi red och rider fortfarande i samma klubb) hade ridit sin första 120km under 2006 med sin häst Patos, Eva såg väl helt enkelt lovande landslagsryttare i oss för hon ville att vi skulle komma ner till YR-EM i Tjeckien och titta eftersom det var så pass nära hem. Hon fick föresten rätt om blivande landslagsryttare i en utav oss, Ebba har ridit flera Nordisk Baltiska Mästerskap, YR-EM och YR-VM med sin häst Patos. Det blev i varje fall så att mamma, Bosse, Ebba och jag tog bilen ner till Tjeckien, Zabreh.

Jag & Ebba på färjan över till Tyskland

Vi kom ner typ två dagar innan tävlingsdagen tror jag, vi bodde på samma vandrarhem som de flesta andra svenskar (några tältade) och hade väldigt trevligt med dem. Jag och Ebba hade verkligen jätte kul ihop, vi gick runt på tävlingsplatsen och tittade, kollade i alla stall, vi kollade på i princip alla hästar dagarna innan, både svenska och utländska när de var ute och motionera och det är verkligen en helt annan värld. På mästerskap är stallarna stängda så du måste ha specifika armband för att få komma in i dem och det fick vi varsett. Stallarna vaktades konstant av två väldigt välbyda vakter som kollade om du hade arbandet på dig när du skulle in till hästarna.

Först är det jag & en katt jag & Ebba hittade på tävlingsplatsen & den andra bilden är på en utav hästarna, en svart arabhingst som var med på utställningen under dagen innan tävlingen, bakom den ser ni några av stallarna.

En annan sak som känndes annorlunda då var att hästarna mer eller mindre står inne dygnet runt innan tävlingen, förutom när de rids eller promeneras av någon i teamet. Men en sak jag fortfarande är förvånad över är de ifrån Belgien, till och börja med var det ett YR mästerskap vilket innebär att alla ryttare är under 21 år gammla, men de red sina hästar barbacka, i grimma, utan hjälm och rökandes på tävlingsplatsen dagarna innan och det verkade totalt accepterat... Som sagt förstår fortfarande inte det. Vi spenderade i varje fall dagarna innan med att titta på precis ALLT och även göra lite shopping i det lilla samhället. Nästa gång jag skriver kommer jag berätta hur dagen innan såg ut och hur jag slutade som groom åt Liza Sundberg och den som visade henens häst i besiktningen under tävlingen!

En bild på hela landslagstruppen, från vänster: Kim Klotz (red hästen Agimus), Liselotte Friederich (red Heroika), Annelie Eriksson (red Jade, Chimals syster), landslagsveterinären Cicci, landslagsledaren Eva Borg, Liza Sundberg (red Kristall), Charlotte Tillman (red Diila) & Linn Gustavsson (red El Pepas).

Har varit ute på en skrittur med mamma på förmiddagen, var skönt att komma ut med lite sällskap, tror även Chimal tyckte det var han var på väldigt bra humör. Nu har jag hunnit äta lite lunch och transkiberat en tiominuters intervju och ska övergå till att läsa lite vetenskapliga artiklas. Det var ritkigt kallt idag när jag kom upp till stallet och mina frusna små fötter är fortfarande lite kalla så nu har raggsockorna åkt på här hemma. Hösten har verkligen kommit ordentligt, det är ju inte ens lite små varmt när det är sol ute längre, vintern väntar och jag saknar redan sommaen...

Ni som läser min blogg dagligen vet att jag/vi (min kompis) har börjat jobba med vår C-uppsats som ska skrivas nu under denna hösttermin. Ni har antagligen inte missat att vi ska skriva om barnmisshandel, närmare bestämt den samverkan som sker kring arbetet med barnmisshandel. Grejen är att vi för tillfället sitter och skriver på vårat bakgrundsmaterial till uppsatsen vilket innebär att vi läser vetenskapliga artiklar kring ämnet. För det mesta står det inte speciellt mycket om själva misshandeln då våran riktning går kring arbetet med den men ibland så går artiklarna in på själva misshandeln under visa delar.

Det säger sig kanske självt att det inte är jätte kul att läsa om, men vi har läst om det här området i över två år så någonstans har man tyvärr vant sig lite. När det beskrivs vad psykisk och fysisk barnmisshandel innebär och liknande, det har bara blivit ord som man läser och registrerar men inte mer än så. Men ibland så läser man en artikel som är väldigt beskrivande, de är det av en anledning, för att det behövs för att innehållet i artikeln ska komma fram på rätt sätt. Grejen är att läsa om barnmisshandel, hur den går till, väldigt specifikt hur den kan se ut och hur det kan se ut för ett barn i en familj där detta pågår är jobbigt. Det finns en gräns där i varje fall jag går ifrån att bara läsa det som står till att inse vad texten faktiskt beskriver och handlar om, och det är hemskt. Att läsa om ett så pass alvarligt ämne och dessutom vara tvungen att läsa om handlingarna så ingående ibland, det är inte kul, att läsa om vad vissa utsätts för dagligen i hemmet av en förälder eller annan vuxen som ska stå dem nära i livet och vara en säkerhet för dem. Att läsa om vad dessa barn utsätts för under flera år av sin uppväxt, att vara medveten om vilken procent av alla barn i Sverige som utsätts för det och då inse att barn du träffat och lekt med när du var liten kan möjligtvis ha varit ett barn som växt upp i denna miljö. Det är HEMSKT!

Samtidigt inser jag att det är det här området jag antaligen kommer vilja jobba kring, och läsa om det får mig att vilja och inte vilja det. Att veta att det här är något jag kommer ha runt mig vardagligt på ett eller annat sätt är tufft att veta. Men jag ser samtidigt fram emot den dag då jag kanske kan vara med och bidra till att ett barn kommer ifrån ett liv där det utsätts för misshandel, att det istället för att växa upp i denna miljö får växa upp med säkerhet runt sig där barnet känner tillit till sin omgivning. Jag vill inte bara vara medveten om att barnmisshandel är något som förekommer i världen, i Sverige, jag är mycket väl medveten om det och jag vill kunna göra något åt det!

Sitter med en kopp kaffe och förmiddagsfikar här framför datorn innan jag återgår till pluggandet. Det har desvärre varit en seg morgon för mig i dag, igår hade jag en effektiv förmiddag och en midre produktiv eftermiddag om jag säger så... Men nej det är bara att ta tag i artiklarna som måste läsas så bakgrunden till C-uppsatsen blir skriven någon gång. I eftermiddag ska jag upp till stallet och sedan göra en intervju med en kompis. Inget seriöst direkt, det är en liten uppgift vi har för att träna oss på att intervjua så det blir typ bara 10min om matvannor. Däremot ska den transkiberas sen och dessutom analyseras men det är ett senare problem!

Min kompis frågade mig häromdagen om tips på en bra serie, hon ville börja titta på något nytt som det fanns flera säsonger av så hon slapp vänta på avsnitt. Mitt tips blev då Lost. Den avslutades för några år sedan och det finns sex säsonger. Så inte nog med att det finns flera säsonger, den avslutades dessutom ordentligt! Därför lämnar jag nu samma tips till er, om ni vill börja titta på något nytt, titta på Lost! I serien finns skådisar som Ian Somerhalder (känd ifrån The Vampire Diaries där han spelar Damon), Evangeline Lily (har en utav rollerna i The Hobbit filmerna där hon spelar Tauriel)  och Dominic Monaghan (känd ifrån Sagan om Ringen där han spelar Pippin).

Lost, säsong 1 trailer: