Tog en paus ifrån plugget och gick ut i skogen på baksidan för lite frisk luft i några minuter. Passade på att ta några kort med min dåliga iPhone 4s kamera, men trots att det inte är någon sol ute var det så fina färger överallt så jag var tvungen att ta några bilder.

Ibland älskar jag verkligen livet som student. Igår satt jag i bilen på väg till skolan så här dags, idag har jag relativt nyligen gått upp, sitter i myskläder och ska precis äta frukost innan jag börjar plugga här hemmifrån för dagen. Igår blev det inte fler inlägg än det om att klättra i klasserna då det inte direkt hände något speciellt att skriva om. Jag var i skolan till typ 3, åkte hem och tittade till Chimal, fixade mig lite middag och  sedan läste jag mer eller mindre resterrande del av kvällen.

Idag ska jag plugga nu på förmiddagen innan jag har lite ärenden mitt på dagen och sedan ska jag rida Chimal. Relativt lugn och vanlig dag kan man enkelt säga men de är ganska härliga så det gör mig ingenting.

Älskar föresten denna cover på What Makes You Beautiful:

Är något som alltid är en aktuell fråga på bloggar i många olika grenar. Om man snabbt går upp i klasser kan man få skit för att han har för brottom men om man ligger kvar i en klass ett tag av någon anledning får man skit för att man bara vill plocka rosetter. Jag har aldrig riktigt förstått livet kring hur folk väljer att göra. Ingen vet hur hästen känns för en annan ryttare och vilka beslut ryttaren tar och varför.

Jag klättrade ganska snabbt i klasserna med både Rezy och Chimal, målet var att tävla 120km internationellt då det är mästerskaps nivån för young riders. Mamma tävlade Rezy under sin första säsong, på den andra där jag började rida henne halvvägs in, vilket var min första säsong red vi 120km godkänt. På hennes andra tävlingssäsong gick hon sin första 120km klass. Chimal startade även han 120km sin andra tävlingssäsong, under 2006 gick han 65km som längst, på grund av skada tävlade han inte 2007 och 2008 startade han sitt första YR-SM på 120km. Det gick snabbt upp i klasserna för oss men då var det inte lika mycket kvalregler för att tävla internationellt, de reglerna kom 2009.

Jag & Chimal på väg in i andra eller tredje grind på hans första 120km & SM på Simlångsritten 2008, Chimals andra tävlingssäsong, tyvärr fick vi bryta på banan efter 105km.

Jag/Rezy & Bosse/Miro på min och Rezys första 120km internationellt på Simlångsritten 2006, vilket var hennes andra tävlingssäsong och min första. Som resulterade i en godkänd ritt och en andra plats.

Men om jag nu ska lägga in min personliga åsikt kring vilken klass man rider i utan att gå in på varför någon gör det, och då utifrån distansridning som gren eftersom det är den jag kan ja då kan jag definitivvt undra varför man ligger kvar så pass länge som vissa gör i en klass. Ibland förstår jag inte varför personer inte testar att gå upp i klasserna när hästen med lätthet går 50km eller 80km, i lite högre tempon. Jag förstår inte varför man hellre ligger kvar och plockar rosetter i 50km klasser när man istället skulle kunna, i varje fall testa att rida 80km. Detta beror delvis på att jag aldrig sett speciellt mycket utmaning i att rida 50km själv, det är alltid bara ett steg på vägen till något större för mig, så är det visserligen inte för alla. Jag ser inte utmaningen och prestigen i att vinna 50km, visst det kan väl vara lite kul men jag rider tusen gånger hellre 80km eller 120km godkänt.

Men det är som sagt så som jag känner och hur andra tänker vet jag inte, det finns en miljon anledningar till att inte gå upp i klasserna även om jag inte haft en av dessa anledningar än.

Jag & Chimal strax innan start i min och hans första tävlingsklass, 50km på Nybyggetritten 2006, April. Andra bilden är jag & Rezy i förbesiktningen till min och hennes första 120km* CEI internationellt på Simlångsritten i September 2006. Båda ritterna var godkända på ca: 12km/h. Så kilometrarna skiljer sig åt ganska mycket men inte tempot. På ett halvår gick jag ifrån att rida min första tävlingsklass på 50km till att tävla 120km internationellt med en 2:a plac.

Sitter och skriver på lite blogginlägg samtidigt som jag lyssnar på massa covers som artister gjort i BBC Radio 1 live lounge. Älskar verkligen att lyssna på deras kanal på youtube så det är definitivt jag tycker ni ska kolla lite på. Finns många artister som gjort covers på många olika låtar. Några av mina favoriter:

30 Seconds To Mars - Stay

Ed Sheeran - Stay With Me

Bastille - We Can´t Stop

Blev en mysig ridtur med en sväng på crossbanan och lite klättring med Chimal idag. Vi har bara skrittat men Chimal har fått jobbat hårt ändå och kom hem svettig.

Och så var det söndag och det känns redan som om helgen var slut. Kom hem ifrån handbollen i Lindesberg strax efter 8 igrå kväll. Angelicas lag vann båda sina matcher och ska spela en till idag. Hon var som vanligt super duktiva i mål! Är verkligen jätte kul att se henne spela, det var ganska länge sedan jag gjorde det nu. En sak jag upptäckte när hon stod uppradad med sitt lag var att hon är ju ganska lång, längst i sitt lag för att vara exakt. Grejen är, Angelica är ungefär som mig i längd och i vår familj är det kort... Vi är 170cm på ett ungefär och alla förutom Lotta och Adam är längre. Lotta är kortare och Adaam är ungefär lika lång som oss. Jag menar farfar var över 190, Viktor är över 190, Billy är över 2 meter! Så ja att se Angelica som längst var lite annorlunda.

Jag skulle ha uppdaterat mer igår men jag gjorde ju inte så sjukt mycket, hela eftermiddagen spenderades i Lindesberg.  Jag har flera ämnen jag har tänkt skriva tidsinställda inlägg till men jag har verkligen inte haft tid att skriva dem men så fort jag har ska jag fixa dem. Tänkte göra lite myskväll här hemma idag och då har jag tänkt försöka ta tag i skrivandet. Hoppas det resulterar i flera inlägg så jag har lite material för er!

Angelica står i mål på alla bilder!

Idag ska jag åka till Lindesberg och kolla på handboll, min kusin spelar nämligen SM och jag åker dit och tittar med min familj. Jag har kanske aldrig berättat jag är uppvuxen med mycket handboll kring mig. Jag har spenderat många timmar lekandes på läktare under träningar och matcher, sprungit runt på handbollscuper och liknande. Grejen är att i princip alla i min familj på papps sida har vid något tillfälle eller under hela livet hållit på med handboll.

Farfar spelade både handboll som ung och satt sedan i styrelsen för Kumla handbollsklubb i många år. Min pappa och hans enda syskon (en tvillingbror, Billy) har spelat handboll som unga och vuxna, och sedan tränat flera lag efter det. Min storasyster spelade handboll till hon gick i högstadiet, min bror gick endast på bollskola men började ändå lite med fotboll. Min farbrors sambo, Lotta har spelat handboll och tränat andra, deras två barn (även de tvillingar) har båda spelat handboll, Tim slutade för flera år sedan men Angelica håller som sagt fortfarande på och har i år bytt från klubbem i Kumla till Lindesberg och ska som sagt spela SM. Deras storebror, Adam som tekniskt sett inte är min kusin (deras mammas son sedan tidigare) men är ändå en kusin till oss har så klart också spelat handboll. När jag var liten, innan min farbror och Lotta blev tillsammans brukade jag och Adam alltid leka ihop under träningar då Lotta har tränat min syster.

Så ja, handboll är en ganska stor grej i min familj, jag är typ den enda som aldrig har hållit på med handboll, jag spelade fotboll istället. Men jag tycker ändå mycket om att titta på handboll det är en rolig sport och jag är som sagt uppvuxen med den. Även min mamma har varit involverad i handbollen även om hon aldrig spelat, hon satt nämligen i styrelsen.

Bild 1 ser ni farfar och Adam längst till höger, sen Viktor, Malin, Billy & Angelica.

På Bild 2: Adam, Tim, Pappa, Billy & Angelica

Bild 1: Lotta & Adams yngsta dotter Minelah. Bild 2: Angelica & Billy

Bild 1: Tvillingpar nummer ett, Billy & pappa. Bild 2: Adam och äldsta dottern Vendela på min gamla moppe.

Tvillingpar nummer två, Angelica & Tim

I målet ser ni Angelica in action!        

Bara för att handboll är lite av en familjegrej fick ni helt enkelt en liten bildpresentation av familjen. Som ni ser på några av bilderna har vi en grej för att spela spel och ha femkamper när vi träffas på midsommar osv. Jag råkar vara typ bäst i familjen på det stora plockepinnet och har plockat rent flera gånger!